Bakgrund

Konsekvensetiken är del av etiken som anser att det är konsekvenserna av en handling som avgör dess moraliska värde, dvs om den är rätt eller fel. Oavsett typ är grundtanken: ”whether an act is morally right depends only on consequences …”
Den mest kända teorin är utilitarismen. Utilitarismen grundades under 1700-1800-talet med tre engelska filosofer som främsta företrädare: Jeremy Bentham (1748-1832), John Stuart Mill (1806-1873) och John Sidgwick (1838-1900).

Vad är grundtankarna inom utilitarismen?
Grundtanken i utilitarismen är åsikten att den handling som är den moraliskt rätta är den som har de bästa konsekvenserna (”the most good”). Enligt utilitarismen bör alla agera så att man maximerar det bästa för alla, inte bara för en själv utan också för andra.
De klassiska utilitaristerna som Bentham och Mill formulerade att det var lycka /lust som var det goda som man skulle eftersträva (jfr hedonism). Enligt dem räknas allas lycka lika mycket. Maximeringen av lycka ska vara objektiv i den mån att min lycka inte väger mer än någon annans. Vad är då lycka/lust och hur mäter man det?
Bentham själv var en ren hedonist i det att han ansåg att det var just lycka/lust som varje människa eftersträvade – i motsats till smärta och lidande. Lyckan kan man mäta genom olika variabler (t. ex intensitet, visshet och hur länge den varar). Man väger också in hur lyckan påverkar andra. För Bentham fanns inga handlingar som var moraliskt onda genom dess natur.

John Stuart Mill gick i Benthams fotspår och ville hitta ett sätt att undgå en del av den kritik som Bentham fick. Mill ville att man skulle tolka lyckan/lust i termer av kvalitet – och inte bara ren lust. Han sa att vissa ”njutningar” är mer värda än andra, tex intellektuella. Mill vill också förklara att det är inte bara efter våra njutningar vi agerar – vi har ett internt kontrollsystem: vårt samvete och skuldkänslor. Det ligger i den mänskliga naturen att ha känslor för andra, vilja väl och när andra upplever smärta så påverkas också vi. Mill kallar detta för våra ”interna sanktioner”. Vi har också en naturlig ”impuls” för rättvisa.

Från klassisk utilitarism till 2000-talet

Den klassiska utilitarismen blev startpunkt för en filosofisk debatt som pågår fortfarande. Kritiken mot utilitarismen gjorde att många, som ändå accepterade grundtankarna, såg sig motiverade att utveckla teorin. Idag finns flera olika former av utilitarism.

Regelutilitarism är en form av utilitarism som säger att en handling är rätt om den är I enlighet med en regel som leder till de bästa konsekvenserna. En regel har i sig inga konsekvenser, men här avses de konsekvenser som blir av att man följer en regel eller bryter mot den. En fråga som regeletiker frågar sig är: vad händer om alla tillåts göra x? Vad skulle hända om alla bröt x?

De som anammar denna typ av regeletik kan då inkludera tanken om att vi har en moralisk intuition som säger åt oss att något är fel, och det kan också inkludera att reglerna ska ha acceptans av allmänheten. Om vi tar fallet med läkaren (se nedan) så skulle regelutilitarismen kunna säga att det skulle vara omoraliskt att ha en regel som sa att en läkare får transplantera organ från en frisk utan samtycke trots att läkaren anser att det maximerar goda konsekvenser/nytta. Dessutom skulle regeln innebära, om den blev känd av allmänheten, att människor skulle sluta söka vård. Tilliten skulle förstöras och vården bygger på den tilliten. Ytterligare argument är att bara för att den här läkaren gör en korrekt bedömning och alla blir friska – kan fel göras i andra fall (och då maximeras inte nyttan).

Frågan är dock om läkaren skulle anse det fel i det aktuella fallet? Varför ska ett fall vara moraliskt fel bara för att andra kan vara fel?

En annan tolkning av vad som är gott och eftersträvansvärt står Preferensutilitarism för. De pratar istället om uppfyllelsen av preferenser eller önskningar. Den handling som är den rätta är alltså den som uppfyller flest önskningar och/eller intressen.

“an agent morally ought to do an act if and only if that act maximizes desire satisfaction or preference fulfillment (that is, the degree to which the act achieves whatever is desired or preferred)”

De klassiska utilitaristerna pratade mer om en slags sensation (lycka/lust), men det är alltså inte frågan om här. Individers intressen kan var väldigt olika, t. ex mindre smärta, få en vän, nå ett mål i livet.

Ett problem för preferensutilitarister är hur man väger olika aktörers intressen mot varandra. Vi kan fråga någon, tex en patient, vad han/hon har för intressen och hur denne skulle handla om han/hon stod inför ett val. Men vi kan inte använda samma metod för att avgöra hur en annan individ skulle agera i samma situation – och på så sätt avgöra om det är ett starkare intresse eller svagare eftersom olika människor fattar olika beslut. En annan vanlig kritik är att intressen eller önskningar kan helt enkelt vara falska, tex bygga på fel information. Det har några löst genom att säga att det ska vara ”informerade” önskningar som inte avtar eller försvinner om de ska vara ”goda”.

En annan ingång brukar sammanfattas i begreppet Rättighetsutilitarism. De som för fram dessa tankar menar att en handling är rätt om den maximerar respekten för vissa moraliska rättigheter. Alternativt minimerar risken att man bryter mot vissa rättigheter.

En sådan teori väger rättigheter lika med lycka eller andra värden (även intressen) eller lexikaliskt (går före). På så sätt kan man argumentera att det aldrig är rätt att bryta mot vissa rättigheter för värden som lycka. Men det kan vara rätt att bryta mot rättigheterna om man då förhindrade att andra rättigheter bröts.

Konsekvensetikens betydelse för etik i vården

Mycket av det vi idag ser som självklara delar i etik som kan hjälpa oss att hantera etiska frågor i vården kommer från Konsekvensetiken. Två av Beauchamp och Childress principer är konsekvensetiska: att undvika att skada och göra gott.